dekadenten

Jag brukar inte vara så klyschig, syftar på rubriken. Men det är en fin låt och den snurrar i mitt huvud. Kanske i Eriks också eftersom jag alltid spelar den för honom.
Jag älskar dig.
Jag älskar dig så sjukligt mycket att jag blir rädd för mig själv.
Jag är så _lycklig_ över att jag följde med dig och Patrik den där dagen i mars 2008 och vi låg näranära i hans soffa och lyssnade på Angels and Airwaves och vi var så jävla blyga och rädda men jag ville inte släppa dig men jag kunde inte förklara med ord.
Jag är så lycklig över att jag inte lyssnade på människorna som sa att jag inte skulle träffa dig igen, jag är så lycklig över att jag frågade om vi kunde ses april 2008 då jag var ledsen och skolkade från skolan och pratade i telefon med Dennis och helt plötsligt skrev du hej och jag la på i ren chock.

Jag ångrar alla gånger jag har sårat dig, jag vill bara leva för att du ska må bra. Du har fått hela mig (lite dåligt inslaget) och jag är din tills du ger mig tillbaka.

Jag älskar att vi har konstiga internsaker (arthas&jaina), jag älskar att jag kan prata om allt med dig och du lyssnar alltid och dömer aldrig och håller om mig när jag har avtändning och gråter.

Du är det bästa som har hänt mig någonsin.