dekadenten

Något jag har väldigt svårt för är folk som ser andra människor som sina ägodelar. Detta förekommer mest i förhållanden men jag ser det även i vänskapsrelationer och det får mig att må illa. Ingen skulle någonsin kunna äga mig eller få mig att sluta vara den jag är.

Det jag ser hos många av mina vänner är att de förändrar sig efter vad deras vän/pojkvän/flickvän tycker. Småsaker. De slutar höra av sig till en. De förändrar sitt sätt. Slutar med fester ("för han oroar sig så mycket!"). Glömmer sina vänner.
Nej jag kan inte respektera det. Det är så oerhört många jag tappat respekten för i år för jag ser vad de är för människor när de går in i förhållanden.

Ja det är att uppoffra sig för kärleken och det kan ju låta jättefint och romantiskt. Men jag tror inte det funkar. I min ålder så vinner man inte så mycket på att förändra sig då det är YTTERST få förhållanden som startas nu som kommer hålla hela livet. De vänner som glömt mig när de varit tillsammans med någon kommer jag inte direkt bry mig om i framtiden om vi säger så för jag tycker ni är så svaga som ger upp er själva.

Så nä.
Mig äger ingen (har för mig att det är en bok? Bör nog läsa).
Jag förändrar mig inte för någon annans skull.
Sure, kommer någon med kritik och den är väl framlagd så tänker jag över det, men då mest för min egen skull.
Men jag kommer inte sluta med saker jag gillar för att göra någon annan glad.
Passar det inte så passar jag inte dig.

För jag tror inte att jag äger Erik. Han har ett eget liv och vi sitter inte ihop och umgås jämt. Vi är två personer. Men där med inte sagt att jag inte uppskattar att vara med honom (eftersom jag älskar honom så mycket så vore det konstigt om jag INTE älskade att vara med honom). Dock är det JAG som är centrumet i mitt liv och ja, det låter egoistiskt men jag är trots allt den enda människan som jag kan förändra i grund och botten.

Nä förfan människor. Jag älskar er precis som ni är. Gå inte och bli någon helt annan nu.