dekadenten

Så var vi där igen. Mörkerdepressionen kommer som väntat varje år och jag blir tråkig, lättsårad och inåtvänd. Jag orkar inte vara glad. Orkar inte vara hemma. Orkar inte gå till skolan. Vill hitta något att försjunka i för att slippa undan hela den här vintern och jag flyr undan min panik och springer alltid bort från alla problem samtidigt som jag försöker få folk att hata mig.

Lite reaktion bara.
Snälla lite reaktion.

Det är därför sorgen en stund efter midnatt dyker upp här. Det håller sig under huden för det mesta men
orden tar slut. De försvinner ett efter ett och jag känner mig så bortkopplad