dekadenten

Jag lyssnar på Håkan Hellström och minns. Hur fel allt blivit sen i somras. Jag äcklas nästan av hela grejen, varför var jag lycklig?
2009 ska bli bättre i alla fall.
Decemberdepressioner var inte vad jag väntade mig, december är en ren månad, en månad som är för full av fina saker och traditioner för att man ska kunna klämma in dåligheter.
Men tydligen.

För vi är fel fel fel fel fel fel fel fel fel fel det kan inte bli mer fel! Och det är långt till Perth Australien där världens bästa Kathy befinner sig men sålänge hon är lycklig så försöker jag att inte oroa mig för henne, hon fixar det alltid.
Och åh jag behöver en privat blogg eller något.
Som typ tre pers får läsa.

Jag undrar om jag är som en öppen bok, att folk som läser ser mellan raderna och inser. Det hade varit tragiskt. Och synd om mig för jag hade förlorat så mycket på det. Fast jag tror inte någon läser. Egentligen hatar jag bloggare och jag är i alla fall nog insiktsfull nog att inse att det nog bara är folk som känner mig/tycker jag har fint hår (-_-) som läser den här emosoppan.

Hur som helst försvinner jag om en månad till Göteborg och där ska jag tvinga Kathy att dansa med mig på avenyn någon natt. Jag tror jag hade behövt det.